Remissvar
Roks ser ett skifte i politiken som omgärdar mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn. Analysen har gått från en förståelse för könsmaktsordningen till att fragmenteras och könsneutraliseras. Dett syns inte minst i de ändrade jämställdhetspolitiska delmålen, där våld i hederns namn har plockats bort från målet om mäns våld mot kvinnor och blivit ett separat delmål. Regeringen har även valt att fragmentera våldet ytterligare, genom att dela upp mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, prositution och människohandel.
Roks analys av detta är att den nya politiska inriktningen leder till svårigheter att följa de internationella skyldigheter som Sverige åtagit sig, till exempel genom CEDAW och Istanbulkonventionen. Detta är något som kommer att försvaga arbetet mot mäns våld mot kvinnor i alla dess former.
Mödraskapet är ofta en riskfaktor för ökat våld från mannen. Kvinnojourerna och tjejjourerna ser det redan under graviditeten, då våld, hot och kontroll ökar. När barnet är fött används det ofta som ett verktyg i kontrollen och våldet mot mamman. Bland annat genom hot att ta barnen ifrån henne eller att skada barnet om mamman inte går med på mannens krav – eller om hon försöker lämna honom.
Kvinnojourerna har rapporterat om fall där mannen dödat barnen för att straffa mamman med ett livslångt lidande. Dessa fall är inga enskilda tragedier, utan en del av mäns våld mot kvinnor, där filicid är den ultimata formen av kontroll och hämnd gentemot mamman.
Lagen om placering av barn i skyddat boende (2024:79) trädde i kraft i april 2024. Innan dess var barnen medföljare på mammans placering på skyddat boende. Men genom den nya lagen måste varje barn ha ett eget placeringsbeslut för att få plats på det skyddade boendet. Om barnens pappa inte går med på placeringen är socialtjänsten skyldig att placera barnet på skyddat boende under något som går att likna vid en tvångsplacering. Men socialtjänsten är också den instans som beslutar om barnen anses behöva insatsen skyddat boende eller inte.
Kvinnojourerna har tydligt märkt av allvarliga konsekvenser av den nya lagen, där mammor beviljas skyddat boende medan barnen inte får följa med för socialtjänsten. I vissa fall leder det till att mamman lämnar det skyddade boende för att återvända till förövaren och skydda sitt barn.
Kvinnojourernas erfarenhet är att våldsutsatta mammor fortsätter att utsättas av sina förövare i vårdnads- och umgängestvister. Våldet tar sig nya former, och förövaren använder statliga och juridiska verktyg för att utsätta mamman och barnet ytterligare.
Socialtjänsten lägger ofta en orimlig börda på mamman genom att kräva hennes samarbete med den våldsamma pappan, samtidigt som hon ska skydda barnen från att utsättas för våld. När detta blir omöjligt läggs ansvaret ofta på mamman istället för den våldsamma pappan. I extrema fall har detta lett till att pappan mördat det gemensamma barnet för att straffa mamman.
Mammans psykiska hälsa, ofta efter år av våld, används ofta mot henne i vårdnadsmål i Sverige. Hennes trauma ses som en oförmåga att ta hand om sina barn, medan den våldsamma pappan ses som en stabil och nödvändig del av föräldraskapet. Roks är skarpt kritiska mot användningen av pseudovetenskapliga termer som "parental alienation" (föräldraalienation) i vårdnadsmål. Konceptet är ovetenskapligt och används för att misstänkliggöra mammor som försöker skydda sina barn från våld.
***
Rapporten innehåller även delar om surrogatmödraskap och tjejer och unga kvinnor som mödrar.