Ordförandebrev juni

Kära systrar, 

Vi har precis landat efter en intensiv och kraftfull vecka i Almedalen tillsammans med styrelsen och kansliet. Det har varit dagar fyllda av seminarier, strategiska samtal och framför allt – politisk påverkan.

Vi fick höra det från flera håll: “Roks syns överallt”. Politiker, tjänstepersoner och andra organi sationer bekräftade att vårt arbete gör skillnad. Vi fick höra att vi har rätt i vår analys om till ståndsplikten – och att vi troligen också har rätt när det gäller lagstiftningen om psykiskt våld. Det är en bitter tröst. För vi vill inte ha rätt – vi vill ha lagstiftningar anpassade till att vi lever i ett patriarkat. Men vi vet hur patriarkatet fungerar. 

Vårt seminarium om våld och vårdnad blev Almedalens största säkerhetsrisk för oss. Temat: hur män använder sig av den så kallade teorin om föräldraalienation för att dölja sitt våld i vårdnadstvister. Med en stark säkerhetsplan, ledd av vår kanslichef Amanda Wickberg, och tät kontakt med polis, kunde vi hålla oss trygga – trots att män skrek högt på vårt seminarium, förföljde våra företrädare och en av dem till slut omhändertogs av polis för att han bland annat skrek “Danmark är så bra, för där låser de in kvinnor som inte lämnar över sina barn”. Det var obehagligt, men inte oväntat. Vi vet att när vi kommer nära förändring, reagerar patriarkatet med motstånd. Det är just därför vi måste fortsätta. Vi tog oss igenom det också för att vi hade varandra. 

Vi la också märke till tystnaden. Få partiledare nämnde mäns våld mot kvinnor i sina tal – trots att det är en av våra största samhällsfrågor. Ebba Busch valde i stället att tala om vikten av att “låta män vara män” – som om det vore radikalt i en värld där mäns våld fortfarande begränsar kvinnors frihet varje dag. Hon verkar ha glömt att det är just vårt arbete som också skyddar henne – på jobbet, på gatan och i hemmet.

Vi tar med oss nya kontakter, stödet och det intensiva arbetet, både under Almedalen och våren. Och vi fortsätter att blicka framåt. Valet 2026 närmar sig, och vi är redan i gång. Vi planerar politiska utfrågningar, granskningar av partiernas manifest, och en mer offentlig debatt om våldet. Glädjande nog har vi också fått finansiering till en öppen konferens om just våld och vårdnad – för både jourer och allmänhet. 

Och vi står inte ensamma. FN:s särskilda rapportör Reem Al Salem har publicerat en ny rapport där hon gör samma analys som vi: att samtyckeslagen inte beaktar könsmakts ordningen, och att den kan begränsa skyddet för kvinnor och tjejer. Roks hade innan skickat in vår analys till henne, och vi är glada att hon använt den i sin rapport. 

Men nu – semester. Tid för återhämtning, vila och systraskap. Vi vet vad som väntar i höst, och vi samlar kraft tillsammans. Tack. För ert mod, ert tålamod, er vrede, ert systerskap. Tack för att ni aldrig ger upp. 

Vi är många, vi är starka – och vi ska fortsätta förändra världen. För patriarkatet darrar när kvinnor organiserar sig. Och vi gör det – tillsammans. 

Jag önskar er en fantastisk sommar! 

Med all min värme, 

Adine Samadi, ordförande

Här kan du läsa senaste medlemsbrevet!