Nina Larsson: "Kvinnojourerna har stärkt sin position i samhällsdebatten"

NINA LARSSON och hennes pressekreterare är lite sena.

– Vi irrade bort oss! Förklarar hon ursäktande och slår sig ner i en fåtölj mittemot.

Rosenbad är stort och det tar tid att lära sig vart alla korridorer leder. När vi ses i juni har Nina Larsson bara varit minister i knappt två månader. Utnämningen gick fort efter att Paulina Brandberg avgick för att få mer tid med familjen.

Hur känns det nu efter några veckor på jobbet? Är det som du trodde?

– Förfrågan kom så plötsligt så jag hade inte hunnit skaffa mig så mycket förväntningar, men det är väldigt mycket att göra. Mängden av förslag, åtgärder och utredningar är stor.

Feminist ett självklart epitet

En av hennes tidigare föregångare på posten, Nyamko Sabuni, ville inte kalla sig för feminist under sin tid som jämställdhetsminister men för Nina Larsson har det varit ett självklart epitet och engagemang ända sedan tidiga tonåren då hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet.

MEN VEM ÄR MÄNNISKAN bakom politikern Nina Larsson?

Kanske beror det på hennes bakgrund som officer inom försvarsmakten, men det är svårt att hitta någon information om Nina Larsson. De få artiklar som skrivits är från presskonferensen då utnämnandet av henne offentliggjordes.

Personen Nina Larsson

Men utifrån hennes sociala medier får jag fram en bild som kan sammanfattas ungefär såhär: Nina Larsson älskar Arnold Schwarzenegger för hans humor, självdistans och driv och hon beundrar den före detta finansministern Anne Wibble. Hon har deltagit i Karlstad Triathlon, surfat i Costa Rica, tagit jägarexamen, älskar sin uppväxtort Säffle lika mycket som sin nuvarande hemort Dalarö, tyckte Thåströmkonserten tidigare i år på Saab Arena var grym, men en av hennes största konsertupplevelser är Thomas Di Leva.

Hon skrattar när jag påpekar hennes hemlighetsfulla aura och berättar att hon växte upp i ett litet samhälle mellan Säffle och Åmål, på gränsen mellan Dalsland och Värmland.

– Mina föräldrar hade ett litet månskensjordbruk så jag har både odlat potatis och stått på torget och sålt potatis. Utöver det var pappa mentalskötare och mamma arbetsterapibiträde innan hon skolade om sig till förskollärare.

NINA LARSSONS POLITISKA engagemang väcktes när förintelseöverlevaren Joost Lakmaker var på besök i hennes skola.

Hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet eftersom hon tyckte att de hade den tydligaste hållningen gentemot nazism och fascism. Efter gymnasiet gjorde hon lumpen och trivdes så bra att hon blev kvar som yrkesofficer – säkerhetspolitiskt intresserad och med en önskan om att bidra till samhället och göra skillnad.

– Både när jag gjorde lumpen och som yrkeso®cer var det viktigt för mig att visa att kvinnor klarar det här yrket lika bra som män. Jag har alltid varit mer likhetsfeminist än särartsfeminist, konstaterar hon.

Men hon medger att en mansdominerad arbetsmiljö kan vara utmanande. Små enskilda detaljer som att uniformerna inte är anpassade för kvinnor kan bidra till känslan av att tillhöra en minoritet och utgöra en stressfaktor. Det här skrev hon ett PM om under sin tid i lumpen: kön som en kumulativ stressindikator för kvinnor inom försvarsmakten som benner sig i en mansdominerad miljö. Uppsatsen togs emot väl och används fortfarande i undervisningen.

PÅ FRÅGAN OM DEN omvittnade överacceptansen mot sexism och rasism som präglat kulturen inom försvarsmakten, värjer hon sig.

– På många vis är Försvarsmakten den mest jämställda organisation jag verkat inom – du har en uppgift, lös den. Och numera arbetar man hårt och ambitiöst med både värdegrund och jämställdhet.

Men visst finns det kvar ett visst mått av machoideal som man behöver bemöta. Att könsfördelningen är så skev gör att en stor del av potentialen går förlorad. Det har vi inte råd med i den geopolitiska situation som råder. Just nu är den mest akuta utmaningen på hennes bord de antifeministiska krafterna som kommer från olika håll, men med samma ändamål.

– Alltifrån mullorna i Iran och det totalitära islamistiska styret som går hand i hand med ryska machoideal och patriarkatet i Ryssland, till de helt skeva könsstereotypa krafterna som drivs av den amerikanska administrationen i dagsläget, säger hon.

HON VARNAR FÖR användningen av desinformation och menar att vi än så länge bara sett början på kampen om informationsmiljön. Som exempel nämner hon desinformationskampanjen med falska påståenden om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn med hjälp av Lagen om vård av unga (LVU).

– Jag besökte en kvinnojour för ett tag sen som berättade hur de just hade förlorat en kvinna och barn på grund av detta. Kvinnan hade flytt till en kvinnojour men mannen hittade henne och övertygade henne om att svenska myndigheter skulle ta barnet om de inte flydde till ett annat land. Så desinformationskampanjer av det här slaget är en direkt jämställdhetsfråga som kan handla om liv och död!

Terrorklassa kvinnohat

I LIKHET MED den brittiska regeringen vill Nina Larsson terrorklassa våldsbejakande kvinnohat på samma sätt som annan våldsbejakande extremism.

– Kvinnor hotas, hatas och nedvärderas i en utsträckning som är helt sjuklig, det är en växande säkerhetsrisk som frodas i alltifrån incelmiljön till högerextrema grupperingar och extremistisk islamism. Det är en allvarlig utveckling som hotar både jämställdheten och det öppna, fria samhälle vi värnar och inte minst är det ett hot mot våra grundläggande värderingar.

– Än är detta ingen regeringsfråga, utan en fråga som jag och Liberalerna driver. Men i alla diskussioner vi haft hittills upplever jag ett starkt stöd, säger hon och tillägger:

– Men vi i Liberalerna behöver driva på så att frågan får samma allvarhetsgrad som annan extremism.

Ett parti som avslöjats flera gånger med att hota och hata på nätet är ju SD, hur känns det att vara beroende av deras stöd?

– Vi behöver förhålla oss till valresultatet och den majoritet som går att få ihop, och för min del är det otroligt viktigt med en borgerlig statsminister, säger Nina Larsson och fortsätter:

– Det är centralt med tanke på världsläget att vi har en regering som fokuserar på ökad konkurrenskraft och främjar EU:s inre marknad och våra företag. Min bild är att det är Ulf Kristersson som står för detta och inte nån av oppositionens partier. Det här är förutsättningen för att jag ska köpa vårt samarbete med ett parti som jag värderingsmässigt står betydligt längre ifrån.

Men ändå, hur känns det att som liberal med en stark historia av feministiska förmödrar tvingas regera med hjälp av SD som stödparti?

– Med dagens världspolitiska läge är det viktigt att hålla blicken på kärnan. För mig är det otroligt viktigt att kunna försvara demokrati och jämställdhet, vårt ekonomiska välstånd och förmåga till motståndskraft. Då behöver vi hitta avtal och lösningar med aktörer där vi får navigera oss fram, menar Nina Larsson.

– Vi lever i en värld där vi inte kan välja bort aktörer för att vi inte gillar dom. Ibland behöver man hitta sätt att ändå ha ett utbyte. Tidöavtalet är ett pragmatiskt sätt att kunna navigera sig fram till det som i grunden är viktigt.

– Kanske är det min militära bakgrund som får mig att resonera såhär, men jag tänker att det finns mycket hemskt i världen och då får man försöka hålla blicken långt och högt.

Betyder det att du skulle kunna sitta i regering med Sverigedemokraterna?

– Nej, partiet har tagit ställning för att vi inte vill sitta i regering med Sverigedemokraterna och det är också min uppfattning, säger Nina Larsson.

Vad tänker du som jämställdhetsminister om att stora polisiära resurser läggs på gängkriminalitet jämfört med de resurser som läggs på mäns våld mot kvinnor och barn?

– Med tanke på hur gängkriminaliteten påverkar oss och begränsar vår upplevelse av frihet så är det helt avgörande att vi får bukt med det och just nu har vi en allvarlig situation som vi behöver avsätta resurser till.

Så du upplever inte att det finns någon obalans här?

– Vi behöver absolut jobba mer mot mäns våld mot kvinnor men jag upplever att vi har tagit era viktiga steg.

Hon nämner åtgärdsprogrammet med bland annat skärpta straff för hedersrelaterade brott, den nya lagstiftningen om kontaktförbud och förslagen om att kriminalisera psykiskt våld och förbättrad myndighetssamverkan. Hon nämner också att Brottsoffermyndigheten fått i uppdrag att ta fram en nationell plan för barnahus, en plats där polis, åklagare, socialtjänst och vård samarbetar under ett och samma tak för att hjälpa utsatta barn.

Vad tänker du om den straffrihet som råder när det kommer till mäns våld mot kvinnor, att till exempel endast fem procent av alla polisanmälda fall av sexuellt våld leder till åtal?

– Spontant tänker jag att det är för dåligt. Det måste vara tydligt att de här brotten tas på allvar. Vi ser ju också att polismyndigheten själva tycker att de misslyckats i de här fallen och det är otroligt viktigt att de lärdomarna implementeras i polismyndighetens arbete.

– Det är viktigt att vi har samhälle som håller ihop och som inte behandlar människor orättvist beroende på vem man är utan att vi är lika inför lagen. Det är centralt för tilltron till våra institutioner och till vårt demokratiska system.

Men kan man prata om att vi är lika inför lagen när siffrorna ser så olika ut?

– Ja, det är min absoluta övertygelse att vi trots allt har ett välfungerande och kompetent rättsväsende.

Hur ser du på kvinnojourernas framtid?

– Jag har en känsla av att kvinnojourerna har stärkt sin position i samhällsdebatten, jag ser och hör mycket om kvinnojourer i jämförelse med när jag satt i riksdagen för några år sen (2006–2014).

– Vi har skärpt kvalitetskraven, vilket jag vet att Roks är kritiskt till. Men syftet är att se till att jourerna sköts bra och det har tillförts medel för att kunna förbättra kvaliteten om man behöver det.

– Vi har också gett upphandlingsmyndigheten i uppdrag att stötta kommuner att kunna främja idéburna aktörer som Roks och andra kvinnojourer vid upphandlingar, samt gett Statskontoret i uppdrag att följa frågan så att effekten verkligen blir bättre och säkrare verksamhet.

I SKRIVANDE STUND har Nina Larsson bara varit jämställdhetsminister i några månader men när jag frågar vad hon tänker göra för att stoppa mäns våld mot kvinnor kommer svaret snabbt och tydligt:

– Allt som krävs! Mäns våld mot kvinnor är en av vår tids mest brutala och ihållande jämställdhetsutmaningar. Det är också ett av vårt samhälles största pågående misslyckanden och ska därför bekämpas med full kraft och med tydligt fokus på brottsoffrens trygghet, skydd och upprättelse. Våldet mot kvinnor är inte ett isolerat fenomen utan en attack på friheten!

– Det är otroligt viktigt att vi inte ser jämställdhet som någon lyxfråga som vi ägnar oss åt under goda tider, att det är en helt central demokratifråga.

Text: Maria Sveland

Foto: Marie-Therese Karlberg