CEDAW-kommittén vill avkriminalisera koppleri och bordellverksamhet

FN:s Kvinnokonvention The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW) trädde i kraft 1981. Konventionen verkar för att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor, och för att granska staternas efterlevnad finns en kommitté – CEDAW-kommittén.

CEDAW-kommittén publicerade nyligen sina rekommendationer till Nederländerna.

I stället för att stärka skyddet för kvinnor, tjejer och barns utsatta i prostitution och motverka människohandel, rekommenderar kommittén ytterligare avkriminalisering av koppleri och bordellverksamhet, lättnader i regleringen av sexindustrin samt åtgärder för att öka tillgången till ”sex work”, exempelvis genom att tillåta så kallad “home-based sex work”. Rapporten beskriver utsatthet i prostitution som arbete och benämner människohandlade tjejer som “minderåriga sexarbetare”.

Kommittén kommenterar också farhågorna med att inte avkriminalisera. Det skulle inskränka på kvinnors rätt till privatliv, ökad stigmatisering och mindre tillgång till polis, hälsa- och sjukvård och socialtjänsten. Och ökar risken för mäns våld mot kvinnor.  

Detta är djupt oroande. CEDAW-kommittén använder argument och retorik som återfinns hos sexindustrin – en industri som gör kvinnor och tjejers kroppar till varor. Fokus flyttas från den grundläggande frågan: varför köper män sig rätten till kvinnor och tjejers kroppar? Därmed osynliggörs maktordningen och männens ansvar.

Det är en förnedring att kalla mäns köp av kvinnor och tjejers kroppar för ”arbete”. I Sverige beskrivs utsatthet i prostitution i dag med många olika begrepp, såsom entreprenör, sugardating och kreatör. Ord som riskerar att dölja kvinnor och tjejers verkliga utsatthet. Kärnan kvarstår: kvinnor och tjejers kroppar förväntas stå till mäns förfogande. Män kan betala sig rätten till kvinnor och tjejers kroppar och utsätta dem för våld i form av våldtäkt, misshandel, förnedring och tortyr.

Roks kräver:

• Att CEDAW-kommittén ändrar sin rapport och slutar använda begreppet ”sexarbetare”, särskilt formuleringen ”minor sex workers”, som bidrar till att normalisera sexuella övergrepp mot kvinnor och barn.
   
• att Sverige tar ett större internationellt ansvar för att sprida vikten av den svenska sexköpslagen. En stark och tydlig röst för sexköpslagen är betydelsefull i internationella sammanhang. Det spelar ingen roll var kvinnor utsätts.
   
• att Sverige har ett nationellt exitprogram och säkerställer att Polismyndigheten och socialtjänsten har riktade pengar och enheter för att döma fler sexköpare och säkerställa skydd och stöd för kvinnor och tjejer utsatta i prostitution.