Ny lag låser kvinnor vid våldsamma män

Det som inte skulle hända har nu hänt. Det som Roks varnat för när det gäller barns egna placeringsbeslut på skyddat boende har blivit verklighet.

Barn till en våldsutsatt kvinna har placerats hos sin våldsutövande pappa med stöd av den nya lagen. Hela poängen med reformen var att garantera att mammor och barn skulle få skydd från våld och att stärka barnrättsperspektivet.

Är detta rätt väg att gå? Hur lång tid tar det innan vi får höra om ännu en man som mördat en mamma eller sina barn? Och hur många förövare kommer att få använda detta som ett redskap för att hålla kvar kvinnor i relationen, i rädsla för att förlora sina barn innan vi agerar?

Det tog inte mer än två månader efter att den nya lagen om placering av barn i skyddat boende trätt i kraft innan den första domen som bekräftade vår oro landade på våra bord.

Domen fastställer att barnen ska stanna kvar hos pappan, trots att han utövat våld mot mamman.

Det resonemang som återfinns i denna dom är inte ovanligt. Vi har sett det ske gång på gång: när en mamma som utsätts för våld flyr till ett skyddat boende anser myndigheterna att risken för våld inte finns kvar i det gemensamma hemmet, och barnen kan bo kvar med den våldsamma pappan.

För mamman återstår då att välja mellan att lämna sina barn med en man som kommer att fortsätta utöva våld och kontroll, nu med barnen som redskap, eller att gå tillbaka till honom för att skydda sina barn och riskera sitt liv. Det här verkar vara en kunskap som saknas hos våra beslutsfattare.

Fler kvinnor och barn kan inte offras på grund av reformer som inte vilar på den kunskap som är nödvändig

Men för oss i joursrörelsen är detta inget nytt. På kvinno- och tjejjourerna möter vi dagligen våldsutsatta kvinnor och tjejer som vet att både socialtjänst och rättsväsende ofta ger den våldsutövande pappans berättelser stor vikt när de beslutar i vårdnadstvister.

Mammor som berättar om sin utsatthet möts av ett samhälle som tillskriver henne ”samarbetssvårigheter” och att det handlar om ”konflikt mellan föräldrarna”. Hon tvingas samarbeta med våldsutövaren och om hon står på sig så riskerar hon att förlora vårdnaden om sina barn. Detta är verkligheten i ”jämställda Sverige’’.

I Jämställdhetsmyndighetens rapport ”Våld är inget undantag” kartlades hur uppgifter om våld och andra övergrepp beaktas i mål om vårdnad, boende eller umgänge.

Av 814 domar förekom våld eller andra övergrepp mot en förälder eller barn i 64 procent av de granskade målen.

Både Jämställdhetsmyndigheten och Roks egen rapport om våld i vårdnadstvister visar hur vanligt förekommande det är och hur ofta rättsväsendet bortser från detta i sina bedömningar.

Därför protesterade Roks högljutt när utredningen ”Ett fönster av möjligheter, ett förstärkt barnrättsperspektiv på barn i skyddat boende” kom. Vår misstanke var att dessa resonemang skulle återspeglas i besluten om barnets placering.

Nu har vi tyvärr fått rätt – trots otaliga löften från politiker och beslutsfattare om att detta inte skulle ske.

Vi har redan träffat mammor som drar sig från att söka skydd för att trösklarna har höjts. Andra mammor har avstått från skyddet som erbjuds henne eftersom hennes barn inte får följa med.

Ingen mamma kommer frivilligt att lämna sina barn till en våldsam pappa. Det är ett högt spel som nu spelas om dessa kvinnors och barns liv och vi vet att den farligaste tiden för en kvinna är när hon försöker lämna.

Allt detta är oerhört oroväckande och upprörande – men dessvärre inte överraskande. Det är ett led i en pågående utveckling där våldsutsatta kvinnor och barn drabbas snarare än skyddas av politiska förslag.

Under lång tid har vi sett hur reformer om mäns våld mot kvinnor utgår från en könsneutral syn på våld i stället för en våldsförståelse baserat på kön och makt. Myndigheter och politiker misslyckas därmed att erkänna det strukturella våldet som kvinnor utsätts för, vilket leder till reformer som havererar.

I stället för att skydda kvinnor och barn förstärks det patriarkala samhällets maktstrukturer. Samtidigt som kvinnojourernas skyddade boenden har ställts inför ett ultimatum: att antingen anpassa sig till myndigheternas krav eller riskera att stängas ner.

Sverige har genom att göra barnkonventionen till lag erkänt barnets rättigheter, instiftat ett barnfridsbrott, ratificerat Istanbulkonventionen och har länge slagit sig för bröstet för sin lagstiftning mot mäns våld mot kvinnor. Det rimmar illa med att i nästa steg placera barn hos sina våldsutövande pappor.

Fler kvinnor och barn kan inte offras på grund av reformer som inte vilar på den kunskap som är nödvändig. Vi kräver därför att våra beslutfattare och politiker börjar om. Tillsätt omgående en kriskommission med syfte att ta fram ett värdigt stöd och skydd till mammor och barn. Allt annat skulle vara ovärdigt.  

Camilla Andersson, ordförande Roks
Adine Samadi, vice ordförande Roks

Läs artikeln här.