Årsmötets uttalande 2026

Vi samlas i en tid då den fria kvinno- och tjejjoursrörelsen är under attack. En rörelse som i decennier burit samhällets ansvar för kvinnor, tjejer och barn som utsatts för mäns våld pressas nu tillbaka – av byråkrati, misstänkliggöranden och politiska prioriteringar.

Tillstånd.
Det pratas mycket om tillstånd.

Det krävs tillstånd för att fortsätta bo i Sverige, om du inte är född här.

Det krävs tillstånd för kvinnojourer för att bedriva sin verksamhet.

Det krävs tillstånd för mamman om hon ska ta med sig barnet till skyddat boende.

Det krävs tillstånd för mamman för att få skydda sina barn från pappans våld vid umgänge.

Och nu krävs till och med tillstånd att föra sin egen talan i en relation – i en samtid där var tredje ung man anser att kvinnan eller tjejen ska lyda honom.

I Sverige 2026 behöver kvinnor och tjejer tillstånd för att vara fria.

Tillståndsplikten för skyddade boenden sades skapa ordning. I praktiken dränker den jourerna i administration och byråkrati. För de tror att en upptagen kvinnojoursrörelse är en tystad motståndsrörelse. Samtidigt ser vi hur rasistiska krafter försöker kapa våra frågor för att driva sina egna agendor. Det accepterar vi inte. 

Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem – inte ett verktyg för att splittra.

Och patriarkatet är i allra högsta grad levande i Sverige, inte ett importerat problem.

• Hade jourrörelsen väntat på tillstånd hade vi inte haft sexköpslagen.
• Vi hade inte haft brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning.
• Mäns våld mot kvinnor hade inte ens varit en politisk fråga.

Det var inte tillstånd som förändrade samhället. Det var kvinnokamp. Vi tvingade fram förändring då. Och vi gör det igen.

För vi behöver inte tillstånd för att bedriva feminism.
Vi behöver inte tillstånd för att organisera oss.
Vi behöver inte tillstånd för att stå kvar vid kvinnor, tjejer och barns sida.

Vi är tilltufsade. Men vi vägrar att tystna.

Och vi väntar inte på tillstånd.

Krossa patriarkatet!