Ibland känns det som om Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) skriker för döva öron. Redan i höstas varnade vi regeringen för konsekvenserna av den stora flyktingströmmen.

När statsminister Löfven bjöd in civilsamhället till ett möte som handlade om hur vi på bästa sätt skulle hjälpa nyanlända att etablera sig i samhället, tackade vi nej. Av tio programpunkter handlade nämligen inte en enda om kvinnornas och tjejernas utsatta situation. I stället fokuserade man på frågor som bostadsförsörjning och att matcha nyanlända med arbetsmarknaden. Jättebra. Men de punkterna är helt ointressanta för kvinnor och tjejer på flykt utan uppehållstillstånd.

Där gäller i första hand akuta insatser, som hur vi skyddar dem från att utsättas för brott så som övergrepp, trakasserier och våldtäkter. Detta påtalade alltså Roks. Vi väntade och hoppades, men nej.

Det blev ingen programpunkt som fokuserade på kvinnor och tjejer på flykt och deras särskilda behov. Därför sa vi nej till medverkan.

Varför lyssnade inte regeringen på oss? Vi sa det då, vi säger det igen: Ensamma män och kvinnor på flykt ska inte placeras på samma asylboenden.  

Många av dessa män kommer från en starkt patriarkalisk bakgrund och har särskilda normer och värderingar när det gäller synen på kvinnor. Detta gör att en del kvinnor som flytt till Sverige tvingas leva mindre jämställt än vad de gjorde hemma.

Det är ett svek mot kvinnor som trodde sig ha kommit till ett jämställt och demokratiskt land.

I "Kalla faktas" inslag fick vi ta del av hur kvinnor och tjejer på asylboendet Trängslet utanför Älvdalen utsätts för sexuella trakasserier och våldtäkter. Förläggningen hyser mest män och pojkar som breder ut sig i de allmänna utrymmena medan kvinnorna låser in sig på sina rum av rädsla att antastade eller ofredade.

Vi är medvetna om att det är runt 30 procent kvinnor som kommer hit, men bara för att de är i minoritet betyder inte det att vi inte ska ta tillgodose deras behov och mänskliga rättigheter.

Tvärtom, kvinnor som flytt till Sverige ska tas på största allvar. Det innebär bland annat att en myndighet som Migrationsverket måste ta deras historier och berättelser om vad de utsätts för på asylboendena på allvar.

Det gör man inte genom att kalla dem för lögnare eller uppmana personalen att inte tala med medierna. Migrationsverket skapar sina egna sanningar och förutfattade meningar om vad kvinnorna varit utsatta för. Detta innebär att kvinnorna inte får den hjälp de har rätt till.

En enhetschef på Migrationsverket menar att det inte är deras ansvar att skydda kvinnorna. I nästa mening säger hon att hon ”vet” att kvinnor som säger sig blivit utsatta för övergrepp ljuger. Sedan när blev det hennes och asylboendenas personals uppgifter att avgöra om kvinnor och tjejer talar sanning om övergrepp och trakasserier? Det är ingen annan än polisens och åklagarens uppgift att göra det. Myndigheten ska inte leka polis.

Vi vet hur det är. Kvinnor och tjejer som söker sig till våra kvinno- och tjejjourer och skyddade boenden vill nästan alltid under en tid vistas i en miljö fri från män. Ensamma kvinnor och tjejer på flykt har än större skäl att vilja vistas på asylboenden fria från män.

De har samma rättigheter som svenska kvinnor och tjejer att kunna röra sig fritt, klä sig som de vill, och göra vad de vill utan att män dikterar deras livsvillkor. Detta gäller oavsett om man har uppehållstillstånd eller inte.

Nu får det vara nog! Vi tänker inte sitta och titta på när kvinnor utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier. Vi kräver att regeringen omedelbart ser till att ensamma kvinnor och tjejer garanteras plats på asylboenden där de slipper män som styr och ställer och slapphänt personal som mest verkar titta på utan att agera.

Zozan Inci

Ordförande Roks (riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)