I dag, på den internationella kvinnodagen, är det nära till hands att påminnas om textraden: ”Ååå tjejer, ååå tjejer vi måste höja våra röster för att höras”.

Låten skrevs av Suzanne Osten och Margareta Garpe och gavs ut 1971. Sedan dess har många kvinnor och tjejer höjt sina röster för rättvisan. 

I dag kan Sverige skryta med att vara ett av världens mest jämställda länder, där kvinnors rättigheter tas för givet. Vi har hörts och synts, tagit plats i samhället och till och med påverkat den svenska lagstiftningen. 

Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, startade för 31 år sedan med syftet att kvinnor i solidaritet med andra kvinnor skulle hjälpa utsatta och hotade systrar. 

Vi startade jourer och skyddade boenden för kvinnor och barn på flykt. Vi bestämde att vi skulle vara kvinnoseparatistiska för att ge utsatta kvinnor möjlighet till andrum så att de under en begränsad tid på skyddade boenden inte skulle behöva förhålla sig till män. 

Roks vågade lyfta det som ingen pratat högt om tidigare – mäns våld mot kvinnor. Det våld som kan drabba vilken kvinna, från vilken samhällsklass eller bakgrund som helst. 

Det var också Roks som påverkade politikerna att införa feministiska lagar som: lagen om besöksförbud (1988), lagen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning (1998), den nya sexköpslagen (1999) och lagen om så kallat utökat besöksförbud (2003).

Lagarna finns, men problemet är att de långt ifrån alltid efterlevs. Tanken med det utökade besöksförbudet var – bland annat - att göra det möjligt för kvinnan och barnen som är hotade att stanna kvar i hemmet genom att förbjuda mannen/pappan att vistas i den gemensamma bostaden. 

Lagen skulle på det sättet verka förebyggande. Men den kom inte att få den genomslagskraft som lagstiftaren var ute efter. Väldigt få män har behövt lämna hemmet på grund av denna lag. 

Slaget är med andra ord inte vunnet. Det är lång väg kvar innan vi kan pusta ut och på riktigt säga att vi lever i ett jämställt samhälle där kvinnor och män behandlas lika och där lagar fungerar precis på det sätt som det är tänkt. 

Därför fortsätter Roks oförtrutet att kämpa, för vi vet att målet går att uppnå. Men alla måste bidra. Och det betyder att män med makt också måste maka en aning på sig och släppa in kvinnor. I förlängningen tjänar vi alla på det. 

Mångfald, på alla sätt, är berikande. Se inte feminister som ett potentiellt hot, se oss som jämbördiga partners som strävar efter ett samhälle fritt från våld. 

Vi behöver er i kampen. Vi utgår ifrån att de flesta av er är bra och justa människor med vettiga värderingar. Många av er är till och med feminister. 

Ni som är bra män, ni kan påverka andra, det är er de lyssnar på. Riv därför ner nakenbilderna i omklädningsrummen, avbryt när ni hör någon som uttalar sig nedsättande om kvinnor och kräv hotell som inte har porrkanaler.

Och säg ifrån när ni hör att någon använder sig av härskarteknik, till exempel genom att hånskratta åt en kvinna eller klappa henne på rumpan. Se till att vara den bästa partnern/pappan ni kan genom att lyfta och heja på era kvinnor och döttrar.

Beslutsfattare och makthavare, vi vet att ni lika mycket som vi vill ha ett jämställt och välfungerande samhälle, utan våld och diskriminering. Så visa det. Inte bara med ord, utan också med handling och implementering av lagstiftningen.

Killar - sluta knyt näven i byxfickan, dräm den i stället i bordet och kräv förändring och förbättring. Höj även era röster för ett rättvist och jämställt samhälle. Utan att överrösta oss, så klart. 

Zozan Inci, ordf Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige