"Våra jourer läggs ner - kvinnor slås ihjäl"

Under 2018 mördades 22 kvinnor av en närstående man och 2019 uppvisar lika eller värre fasansfulla siffror. 

Men samtidigt som kvinnor mördas, samtidigt som pappor slår och kränker mammorna till deras barn och barnen själva, står många av våra kvinnojourers boenden tomma. Jourer tvingas lägga ner efter att i 40 år ha stöttat och skyddat kvinnor och barn. Vår kunskap och vår erfarenhet används inte. 

Roks har verkat som riksorganisation för landets kvinnojourer och tjejjourer i trettiofem år. Våra medlemsjourer har stöttat och skyddat hundratusentals kvinnor, tjejer och barn i över fyrtio år och vi har burit röst åt de våldsutsatta. 

Vi har räddat liv och spridit kunskap. 

Under de senaste åren har det fält vi verkar på förändrats på djupet. Det är inte längre kvinnan själv som avgör ifall hon ska bo på jouren. Tjänstemän beslutar om hon ska få stöd och skydd på en ideell kvinnojour. Hon ses på som en påse pengar som kostar, och som ska fördelas mellan aktörerna på en marknad som skapats kring ”skyddade boenden”. Dessa skyddade boenden kostar mer för kommunerna och leder till att färre kvinnor och barn får skydd och stöd.

De kvinnor och barn som ändå placeras på ”skyddade boenden” som har upphandlats av kommunen, upplever många gånger fortsatt utsatthet: Ensamhet, brist på stöd, män som arbetar på boendena och lås och larm – men inget innehåll likt det som de ideella jourerna kan erbjuda. Det händer att våra kvinnojourer får rycka in och lösa situationer för kvinnor som flyr dessa boenden – de står inte ut. 

Tiotusentals tjejer behöver hjälp

Vi ser samtidigt att våldet mot unga kvinnor fortsätter att vara omfattande, grovt och ge konsekvenser. Våra tjejjourer har tiotusentals stödkontakter med tjejer varje år, där våldet löper som en röd tråd genom tjejernas liv. Ändå blir tjejjourer som vill forma tjejgrupper ifrågasatta och hindras från att samla tjejer i skolan och på fritidsgårdar – för att det anses diskriminerande. 

Den kompetens vår rörelse byggt upp och som format den politik på vilken Sverige har gjort sig ett namn i världen har vittrat sönder. Samhället har förändrat sitt perspektiv på våld. Numera råder ett könsneutralt tal om mäns och killars våld. Det heter ”våld i nära relationer” och det låter som om våldet utövas av alla och av ingen. Våldets omfattning och plats i samhället osynliggörs. I kölvattnet tappar vi redskapen för ett framgångsrikt arbete mot mäns våld. Till exempel anses det inkluderande att låta killar och män arbeta på tjej- och kvinnojourerna. 

Samhället har samtidigt öst pengar över området ”mäns våld mot kvinnor”. Men pengar saknas till det konkreta skydds- och stödarbetet för våldsutsatta tjejer, kvinnor och barn. Kommun efter kommun drar in sitt stöd till våra kvinno- och tjejjourer. Våra jourer dör. Kvinnor dör. Privata aktörer och andra stödverksamheter breder ut sig.


Tala om våldet i könade termer

Roks kräver därför följande: 

• Erkänn och skydda kvinnojours- och tjejjoursrörelsens arbetsmetoder. De är byggda på kunskap och räddar liv.

• Sluta tala om stödverksamhet i termer av ”skyddade boenden”. Kvinnojourer som har ”skyddade boenden” ger ett sammanhållet stöd som vilar på kunskap och 40-årig erfarenhet. 

• Vissa jourer är kombinerad kvinnojour och tjejjour, där tjejjourens kunskap berikar stödet till boende kvinnor och unga kvinnor över 18 år. 

• Förstå och tala om våld i könade termer, synliggör våldets omfattning och plats i samhället.

• Synliggör flickor och tjejers levnadsomständigheter i ett samhälle med ett utbrett sexuellt våld. 

• Skydda barn från fäders våld. Ge aldrig vårdnadsansvar till den som varit våldsam. 

• Garantera kvinnor, tjejer och barn på flykt undan våld en plats på en kvinnojour. 

• Efterlev Sveriges skyldigheter enligt Istanbulkonventionen och Europakonventionen. 

Av Jenny Westerstrand

Ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige