Utredning borde satsa mer på offren än förövarna

I utredningen Kommuner mot brott (SOU 2021:49) föreslås en ny lag för att fastställa kommunernas
ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Bland annat åläggs kommunerna att ta fram både
lägesbild och orsaker till identifierade problem.

Roks ser positivt på ambitionen att skärpa det förebyggande arbetet och att civilsamhället i
utredningen lyfts fram som viktiga aktörer. Däremot vänder man sig mot bristen på tydliga åtgärder
för att stoppa mäns våld mot kvinnor och att de insatser som föreslås i allt för stor utsträckning utgår
från gärningsmännen och inte från offren.

- När samhället inte mäktar med att stödja de kvinnor som faktiskt utsätts för kriminella
handlingar, är det mycket provocerande att man föreslår insatser för dem som begår
brotten, säger Roks ordförande Jenny Westerstrand.
- Vi har sett den här utvecklingen ett tag, och det är anmärkningsvärt med tanke på att det
inte ens finns belägg för att det fungerar. Den absoluta majoriteten av dessa män återfaller i
brott efter behandling.

Detta kombinerat med att allt färre brott mot kvinnofriden går till åtal och fällande domar gör att
Roks är mycket kritiska till att det läggs resurser på den här typen av åtgärder istället för att skydda
de utsatta kvinnorna och se till att förövarna döms för sina brottsliga handlingar.

- Det är svårt att se resursfördelningen som något annat än att kvinnor och män mäts med
olika måttstockar och att den här typen av brott inte riktigt tas på allvar, säger Jenny
Westerstrand.

Ytterligare ett problem med behandling av gärningsmännen är att den ibland behöver involvera de
utsatta kvinnorna, vilket kan leda till att de tvingas kvar i relation som de skulle behöva lämna.

- Dessutom vet vi att socialtjänsten saknar den kunskap om våld som behövs i det här arbetet,
tillägger Jenny Westerstrand.