Det har blivit vanligare att andra kvinnor än våldsutsatta söker hjälp hos kvinnojourerna. Det visar de
enkäter som Roks löpande skickat till samtliga jourer för att få en uppdaterad bild av läget med
anledning av pandemin. Den senaste enkäten omfattar september-oktober och har besvarats av 46
jourer.

Ett tydligt resultat från samtliga enkäter som besvarats under året är att andra typer av hjälpbehov
har ökat. Jourerna vittnar om ett samhälle som inte längre räcker till för nödställda.

De får allt oftare ta hand om icke våldsutsatta kvinnor som befinner sig i utanförskap, långt ifrån
arbets- och bostadsmarknad, med psykiska och fysiska besvär, neuropsykiatriska diagnoser och
ibland också missbruk. De flesta befinner sig i konstant fattigdom och behöver någonstans att bo.

I enkätens frisvar står blad annat att läsa:

”Har kontakt med flera kvinnor som är konstant fattiga och lägger numera ganska mycket tid på att
ta emot, sortera och dela ut skänkta grejer och kläder samt köpa mat eller dela ut matkassar…”

Det känns som det blivit tuffare på socialtjänstkontoren, till exempel nekas vissa av våra tjejer
nödpeng…”

”Vi får allt fler kontakter med kvinnor som inte lever med våld, men i vissa fall tidigare har gjort det.
Många som faller mellan stolarna och inte får ett samlat stöd från olika myndigheter och vården.”

Många på kvinnojourerna har sett trenden under en längre tid och menar att det är ett resultat av att
det blivit svårare att få hjälp från det offentliga. Tydligare begränsningar för socialtjänstens
stödinsatser, krångliga ansökningar och rutiner gör det svårare för kvinnor att få den hjälp de
behöver. Men inte heller jourerna har resurser att möta behoven:

”Vi försöker självklart att ge så mycket stöd vi kan på olika sätt, men det räcker inte. En del
av kvinnorna vädjar om att få bo på jouren även om de inte tillhör vår målgrupp. Detta har
förkommit då och då genom åren, men vi upplever det oftare nu och det känns för jävligt!”