Debatt: "Nolltolerans mot våld mot kvinnor"

I dag är det den 25 november, FN:s Internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor som instiftades 1999 och uppmärksammas världen över. Våld mot kvinnor är ett globalt problem och klassas av Världshälsoorganisationen som ett av världens största hälsohot mot kvinnor.

Inom detta bedrövliga område har tyvärr inte ens det jämställda Sverige mycket att skryta med. Varje dag sker exempelvis 100 våldtäkter, och då räknas bara de brott som anmälts.

Det finns en utbredd rädsla bland brottsoffren för att inte bli tagna på allvar av rättsväsendet. Denna rädsla är befogad. Av de fall där våldet mot kvinnor fått dödlig utgång har nära hälften föregåtts av polisanmälningar. Så här kan vi inte ha det.

Också i ett av världens mest jämställda länder, Sverige, är siffrorna mörka. Enligt beräkningar från Socialstyrelsen vet vi att cirka 75 000 kvinnor varje år utsätts för våld i en nära relation. Enligt brottsstatistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) sker det minst 36 000 våldtäkter varje år, det vill säga 100 våldtäkter varje dag.

Brå:s statistiker säger dessutom att siffrorna är i underkant, då dessa brott ofta sker i hemmet av en närstående person och att de därför sällan anmäls. 

Detta har Roks kvinno- och tjejjourer stor erfarenhet av då många av våra hjälpsökande kvinnor och tjejer inte vågar anmäla de misshandlande männen av rädsla för dåligt och okunnigt bemötande hos polis, åklagarmyndighet och inte minst myndigheter som socialtjänst.

Roks tjejjourer har även stor erfarenhet av tjejer som söker hjälp efter att bli utsatta för virtuella våldtäkter, med andra ord tjejer, många gånger under 18 år, som under hot blivit tvingade att ställa upp i olika sexuella sammanhang vid datorn eller mobilen. Dessa ser det ofta som meningslöst att ens kontakta polis om brotten, då de upplever att de inte tas på allvar och är rädda att inte få hjälp och skydd på längre sikt. 

Enligt Brå är det för övrigt unga kvinnor mellan 16 och 24 år som utsätts mest för sexualbrott och trakasserier. Undersökningen visar att dessa brottstyper också polisanmäls i minst utsträckning. Endast vart tionde fall av sexualbrott och vart fjärde (23 procent) fall av trakasserier anmäls. Vi på Roks tror dessutom att mörkertalet är stort, eftersom vi dagligen har kontakt med kvinnor och tjejer som inte ens inser att det våld de har utsatts för av män är att betrakta som våldtäkt. 

Enligt Brå dödas ungefär 17 kvinnor varje år av en man som de har eller har haft en nära relation till och det är ofta kulmen på en lång period av våld och hot riktade mot kvinnan. Nära hälften av brotten har föregåtts av polisanmälningar. 

Vi vet alltså att våldet är omfattande, att det är dödligt och att det får oerhörda personliga och samhälleliga konsekvenser. Och vi vet att det förekommer i alla åldrar, samhällsklasser, bostadsområden, yrken och existerar oberoende av kulturell och religiös tillhörighet.

Därför måste vi lyfta de viktiga orsakerna som gör att kvinnor och tjejer utsätts för våld. Och inse att mäns våld handlar om kvinnohat, och om mäns behov av makt och kontroll över kvinnors liv och sexualitet. Detta är vad som kallas könsmaktstrukturer, patriarkala strukturer och machokultur som måste bekämpas, till varje pris och varje dag. 

Samhället behöver vägar ur våldet, förebyggande åtgärder, ökad kompetens inom de myndigheter som kommer i kontakt med utsatta kvinnor samt fokus på våldets orsaker. Om vi verkligen vill bli av med den fula skamfläcken på jämställdhetens fana måste vi agera tillsammans – myndigheter, politiska partier, organisationer, föreningar, idrottsrörelser, fackförbund, arbetsgivare, lärosäten och enskilda.

Först när vi fått stopp på mäns våld mot kvinnor kan vi skryta om vår jämställdhet. Därför är det hög tid att kräva nolltolerans mot våld mot kvinnor. 

Zozan Inci, ordf Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige