Mottagandet

Trygghet att tala

När en utsatt kvinna väl lyfter luren så kan det vara avgörande vem som svarar. Och eftersom kvinnojourerna har hört och sett allt, så har man bra förutsättningar för att möta kvinnan, det menar Ann Wilkens. Madeleine Gauffin Rahme påminner om att kvinnan ofta är vilsen när hon ringer. Här delar båda med sig av sina kunskaper.

– Lyssna, ge stöd men reagera inte för kraftigt.
Så sammanfattar Madeleine Gauffin Rahme, leg psykolog, psykoterapeut och handledare på kvinnojourer sina råd inför det första mötet med en stödsökande kvinna.

– Målet är ju att medvetandegöra för kvinnan att situationen hon är i är oacceptabel. Hon måste väckas i sin känsla av att detta är helt fel! Men man väcker ingen genom att gå på för hårt. Det gäller att hålla balansen.

Fast i ett fall kan man inte bara lyssna, utan agera direkt, anser hon.

– Är barn i fara måste vi handla. Min ståndpunkt är att vi ska säga till kvinnan att det här kan vi inte acceptera, dina barn far illa och här måste vi handla.

Hon anser inte att det redan under första mötet är särskilt viktigt att ge en klar handlingsplan över vad som kommer att hända den närmsta tiden.

– Inte alls. Det är dessutom svårt att veta exakt vad som behövs, det måste visa sig först. En del kvinnor behöver ett boende, andra juridisk hjälp och andra stödsamtal. Man kan berätta lite om vad jouren brukar göra, annars är det viktigaste att kvinnan själv får berätta.

Behåll lugnet

Nästan alla människor som utsatts för våld har svårt med tillit. Denna tillitsbrist kan yttra sig som en taggighet, en lättkränkthet.

– Som stödjare är det inte lätt att möta dessa kvinnor, men behåll ditt lugn och din vänlighet. Kom ihåg att det är en försvarsstrategi. Det som försvaras är sårbarheten.

Se taggigheten som tecken på hur sårbar kvinnan är. Hon behöver tid, säger Ann Wilkens, leg psykoterapeut.

I början av 1990-talet arbetade hon på Alla Kvinnors Hus i Stockholm. Idag har hon egen mottagning, där hon möter människor som utsatts för trauman. Viktigast i mötet med en kvinna som utsatts för våld i nära relation är att skapa trygghet.

– Man ska ha ett empatiskt lyssnande. Det är svårt att beskriva i ord, eftersom det är en ickeverbal kommunikation, men du som lyssnar signalerar att du är med i det kvinnan berättar. Vi vet aldrig exakt hur någon annan känner sig, men vi kan bekräfta henne genom att säga: ”Den situation du levt i låter hemsk, under de svåra förhållandena har du kämpat hårt och du har gjort mer än vad någon kan förvänta sig”.

Att bli slagen är skambelagt. Så skambelagt att det är svårt att prata om. En del kvinnor tar överhuvudtaget inte upp det hos psykologen och socialtjänsten. De söker förklaringen hos sig själv.

– Därför har kvinnojourerna en så bra ingång. Frågan är uppe på bordet direkt. De vet redan. De har sett och hört allt förr.

Flera uppbrott

I boken Varför går hon? skriver Carin Holmberg och Viveka Enander att det krävs tre till fem uppbrott innan kvinnan bryter för gott. Under det allra första mötet på kvinnojouren är hon ofta ambivalent. Hon har kanske drömmar kvar, ett litet hopp om att det kanske ändå ska gå att fortsätta.

– Det är inte alls självklart att hon tycker illa om mannen. Det finns starka bindningar. Bortser man från dem blir det svårt att möta kvinnan. Möter hon någon som säger att mannen är en skitstövel och hon ska bara gå direkt, är det inte henne till hjälp. Hon känner ju det hon känner och hon blir inte hjälpt av att förneka det. Ju mer öppen hon kan vara om sina känslor och ju mindre hon måste censurera sig, desto bättre.

Meningen ”Jag har mött många kvinnor i din situation som uttryckt samma motstridiga känslor, som du nu gör” kan betyda mycket för kvinnan att höra.

– Då visar vi att det finns utrymme för henne att uttrycka både hoppet om att han ska förändras och den stora rädsla och vrede hon bär mot honom.

De motstridiga känslorna kan vara i flera år. Ann Wilkens uppmanar alla som vill veta mer om uppbrottets stadier att läsa Varför går hon?

Om mottagandet gäller en mer akut situation, kvinnan kan vara i behov av skyddat boende, påpekar Ann Wilkens att det viktigaste när man möter chockade människor är att bli omhändertagen. Få något varmt om sig. Kanske något att dricka.

– När det lugnat ner sig är nästa steg att förmedla hopp. Det gör vi genom att säga att ”Det är ett viktigt steg du tagit. Detta är början till en förändring.”

I en situation där allt ter sig kaotiskt är det bra att möta en människa som har stor kunskap om det praktiska. En som kan visa hur man ordnar boende. Någon som vet vart man vänder sig för att få ekonomisk hjälp.

– Bara att möta någon som inte står handfallen är lugnande, säger Ann Wilkens.

Sätt sunda gränser

Arbetet på kvinnojouren är speciellt. Man är sitt eget arbetsredskap. Därför är det viktigt att vara vaksam på sina egna reaktioner.

– De hjälpsökande utmanar något i det inre. Om man jobbar med våldsutsatta, och kanske har egna erfarenheter, måste man veta att mina minnen kan triggas igång i mötet med den hjälpsökande kvinnan.

Ann Wilkens uppmanar alla som arbetar med våldsutsatta kvinnor att vara uppmärksamma på hur involverade de är.

– Du är överinvolverad när du inte längre sätter sunda gränser. Att se smärtan hos den andra kan få dig att vilja finnas till hands hela tiden. Du är för lite involverad om du ständigt ökar avståndet mellan dig och den hjälpsökande. När ens egna reaktioner mer färgas av det egna inre än av det kvinnan framför dig behöver måste du som jourkvinna be om hjälp.