Jourfokus: Funktionsnedsättning

”En rullstolsburen kvinna är i första hand kvinna”

Osynliggjorda. Fler potentiella förövare.

Kvinnor med funktionsnedsättning är mer utsatta - men kunskapen blir allt större.

text: linnea edin, katarina hörlin barnekow och anna thulin

Stockholm stad har precis avslutat projektet: ”Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning”. Josefin Grände, bekant för de flesta i kvinnojoursrörelsen med lång erfarenhet från Alla Kvinnors Hus i Stockholm, har utbildat handläggare, boendestödjare och personal i mäns våld mot kvinnor.

– Som alltid lägger mannen över ansvaret för sina handlingar på henne. Men när det gäller mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning blir det ännu tydligare att skylla på funktionsnedsättningen för att ge henne sämre självkänsla. Det psykiska våldet gör kvinnor med funktionsnedsättning än mer utsatta. Det finns också ett utvidgat fält av potentiella förövare, som personal, personlig assistent, god man, närstående och medboende, sa Josefin Grände, på en konferens anordnad av Neurologiskt Handikappades Riksförbund NHR, Stockholm.

Utbildningen ska nu ut i hela länet och har utmynnat i boken ”Vägen till att se och agera”. En tredjedel av alla kvinnor med funktionsnedsättning har utsatts för våld, trakasserier eller hot av män. Det visade Handu-rapporten som kom 2007. Tiden stannade för Birgitta Andersson, när hon läste svarsstaplarnas svarta siffror.

– Sju procent av mina kamrater hade försökt ta livet av sig för att de var utsatta för mäns hot och våld. Det finns stunder som förändrar ens sätt att se på världen för alltid. Detta var en sådan. Jag kunde inte stillatigande se på.

Nu leder hon projektet ”Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning” inom organisationen ”Forum – kvinnor och funktionshinder”.

– Det finns ingen konkurrens mellan handikapporganisationerna och detta forum, utan vi måste få in det kvinnliga perspektivet i våra organisationer. Det vi borde tagit itu med direkt efter att Handu-rapporten kom fick andra göra åt oss. Socialstyrelsen tog tag i det. Kvinnojourerna. Regeringen. Men inte handikapprörelsen. Det är pinsamt! Nu äntligen är vi igång.

En förklaring, tror Birgitta Andersson, är att rörelsen – trots många aktiva kvinnor – styrs av manliga normer.

– Vi måste få in det kvinnliga perspektivet i allt från rehabiliteringsfrågor till våld. För mig är ordet feminist en komplimang, säger Birgitta Andersson.

Rörelsen har varit upptagen av att lyfta fram funktionsnedsatta som grupp, men missat kvinnor som grupp – deras dubbla beroende och utsatthet, tror Ingrid Burman, ordförande HSO, handikapporganisationernas samarbetsorgan, med 43 medlemsförbund. – Nu måste vi hitta plattformarna för att våga prata om detta. Inte minst den dubbla problematiken, då partnern har ett omsorgsansvar för kvinnan. Där kan hon vara utsatt både som partner och som omsorgsbehövande, säger Ingrid Burman.

Wiveca Holst är styrelseledamot i Sveriges Kvinnolobby. Hon utbildar både jourkvinnor om funktionsnedsättningar och vårdpersonal om våld mot kvinnor.

– En kvinna som är rullstolsburen och som utsätts för våld är i första hand kvinna. Sedan kan det hända att förövaren utnyttjar funktionsnedsättningen; en blind kvinna kanske får sitt hem ommöblerat så att hon inte längre hittar. Det är ovanligt att fallen går till domstol. Nyligen friades en chaufför i hovrätten, som dömdes till fängelse i tingsrätten för våldtäkt på en kvinna, som han skulle köra till sjukhus.

– Domstolen har en snäv syn på vilka som är ”bra vittnen”. Polisen måste bli bättre på att förhöra och att förstå kvinnor som kommunicerar på andra sätt. På bildplattorna finns överhuvudtaget inte våldtäkt med, säger Wiveca Holst.

– Alltifrån polisväsendet till personliga assistenter måste få mer kunskap. Vi som jobbar med de här frågorna måste sätta dem på dagordningen. Annars händer ingenting, säger Pia Laurell, ombudsman NHR Stockholm.

Josefin Grändes bok kan gratis laddas ner på länsstyrelsen i Stockholms hemsida www.ab.lst.se

Våldsutsatthet hos kvinnor med funktionsnedsättning

33 procent av de 1 063 kvinnor med funktionsnedsättning som besvarade Handu-enkäten hade utsatts för hot, våld eller sexuella trakasserier. Hälften hade fått fysiska skador. 20 procent hade bott eller bor med en man som utsatt dem för våld, hot eller sexuella övergrepp. Två tredjedelar hade aldrig sökt hjälp. Sju procent av de svarande hade försökt ta sitt liv.

– Då kom ändå inte kvinnor med grav funktionsnedsättning med. Den gruppen försvinner hela tiden, samtidigt är det kanske de som är mest utsatt av alla. Vi måste hitta metoder att göra intervjuer för att få med dem på ett bra sätt, säger Josefin Grände.

Kvinnor med funktionsnedsättningar är i lika hög grad utsatta för våld i nära relationer som andra kvinnor.

– Men kvinnor med funktionsnedsättning har i många fall en sämre ekonomi på grund av färre möjligheter till arbete, och om de arbetar så är det ofta deltid. Det riskerar att minska hennes sociala nätverk och öka hennes ekonomiska beroende av en partner, säger Wiveca Holst.

FAKTA: Handu-rapporten ”Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsätting” (2007), togs fram på uppdrag av DHR, FUB, NHR, RPT och SRF.

921 000 personer, 15,5 procent av Sveriges befolkning, har någon form av funktionsnedsättning. Cirka 486 000 är kvinnor. Tio procent av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning, enligt SIDA. Nedsättningen kan vara intellektuell, motorisk, fysisk, kognitiv, neurologisk, psykisk, hörsel- och synrelaterad.

Kommunens ansvar att informera

Kvinnojourerna kan ofta ta emot kvinnor med funktionsnedsättning. I alla fall temporärt. Trots det söker få sig dit. Delvis beror det på informationen inte når ut, anser de sakkunniga Kvinnotryck varit i kontakt med.

text: anna thulin

2008 kom rapporten ”Otillgängliga kvinnojourer – sant eller falskt?” av Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt, Bräcke Diakoni. Kvinnojourerna i Västra Götaland var i hög grad tillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning, även om alla boenden inte var anpassade för alla typer av funktionsnedsättningar. Det största problemet är att informationen inte når ut. – Kvinnor med funktionsnedsättningar är inte en homogen grupp.

Kommunerna har det huvudsakliga ansvaret att informationen om skyddade boenden når alla kvinnor, vare sig det är med lättläst material, piktogram eller punktskrift. Handikappförbunden måste också bli bättre på att informera sina medlemmar om den hjälp som finns att få, säger Wiveca Holst, Sveriges kvinnolobby. Enligt Socialtjänstlagen har kommunen skyldighet att se till att det finns skydd för alla kvinnor. Jourerna kan be om ekonomiskt stöd av kommunen för att anpassa sina lokaler och ta in extra personal, som teckentolkar, dygnetruntassistenter och färdtjänst.

– Det får absolut inte bli så att kommunerna tar över jourerna, säger Wiveca Holst. Men kommunen kan stödja ekonomiskt och bidra med kunskap. Jourerna kan i sin tur hjälpa till med att utbilda extrapersonal i kvinnojourskunskap.

Kerstin Kristensen, projektledare på Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt, har skrivit rapporten ”Har kommunala handlingsplaner någon betydelse?”. Den visar att det ofta finns gott om kommunala handlingsplaner i Västra Götaland – men att de i praktiken inte gör någon nytta.

– Handlingsplanerna ser olika ut. Några belyser mäns våld mot kvinnor generellt, medan andra också nämner specifika grupper av kvinnor som särkilt utsatta, säger hon.

Av de 21 kommuner som nämner kvinnor med funktionsnedsättning som en särskilt utsatt grupp, hade endast en kommun riktlinjer när det gäller stödet till våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning.

– Eftersom de flesta av kommunerna inte driver ett eget skyddat boende betyder det i praktiken att de har lämnat över frågan till kvinnojourerna. Men ansvaret att stödja alla våldsutsatta kvinnor är trots allt kommunens; det ligger i deras intresse att se till att jourerna görs tillgängliga för alla kvinnor.

Kommunen kan inte överlämna sitt ansvar

text: linnea edin

Intervjun med Folkhälsominister Maria Larsson gjordes via mejl.

Hur ska regeringen se till att kommunerna inte bara förlitar sig på de ideella organisationerna?

– Ett syfte med den lagändring som skedde i juli 2007 (5 kap. 11 § SoL) var just att tydliggöra socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Kommunen kan inte, som tidigare varit fallet, överlämna sitt ansvar till ideella frivilligorganisationer.

– Kommunens ansvar omfattar också uppföljning av det enskilda ärendet och beslut om ytterligare insatser, även om det är en frivilligorganisation som utför insatsen som kommunen beslutat om.

När en kvinna med funktionsnedsättning söker sig till kvinnojouren, som inte kan ta emot henne, vilket ansvar har kommunen då? Hur och vem i kommunen ska jourkvinnorna vända sig till?

– Kommunen ansvarar för att brottsoffer, och då framför allt att kvinnor och barn som bevittnat våld, får det stöd och den hjälp de behöver. Stödet ska anpassas till den enskilda kvinnans behov. Kvinnan på jouren kan förslagsvis vända sig till ansvarig person på socialtjänsten.

– Regeringen har i flera sammanhang uttryckt vikten av att kommunen samverkar med de ideella frivilligorganisationerna, till exempel brottsoffer- och kvinnojourerna. Kvinnojourerna ingår inte i den kommunala verksamheten, men kommunerna delegerar ofta ansvaret för utsatta kvinnor till jouren.

Vems är ansvaret att betala för att göra jouren tillgänglig?

– Kommunen har ansvar för att kvinnor som drabbas av våld eller andra övergrepp får stöd och hjälp. Genom statliga utvecklingsmedel på 109 miljoner kr per år, som fördelas av Länsstyrelserna, får kommunerna medel till verksamheten. Kommunerna har en skyldighet att ge stöd till våldsutsatta kvinnor, naturligtvis gäller detta också kvinnor med funktionsnedsättning. Inget hindrar att de resurser kommunerna får används för att tillgänglighetsanpassa kvinnojourer. Man kan också välja att samarbeta med annan kommun som har jour anpassad till enskilda kvinnors behov.

Så blir jouren mer tillgänglig

• Lättnavigerad webbplats. Ha med alla kontaktuppgifter på allt informationsmaterial. Låt lokala föreningar ge råd utifrån deras specifika funktionsnedsättning

• Kvinnor som har svårt att röra sig behöver ibland hjälp med vardagliga behov. Hur ska jouren hantera det? Ska jourkvinnor hoppa in? Fundera på om det påverkar relationen jourkvinnan – stödsökande. Kan hon ta med personliga assistenter och i så fall, en manlig sådan?

• För kvinnor som har svårt att se, flytta undan saker. Fäst färgad tejp runt dörrar som kontrastmarkering.

• För kvinnor som hör dåligt är det bra om ljudmiljön är lugn. Tänk på att döva kvinnor talar teckenspråk. Teckentolkar kan beställas på tolkcentraler.

• För kvinnor som har svårt att bearbeta information behövs en lättorienterad miljö, tydlig information och rutiner.

• För kvinnor som inte tål vissa ämnen ska det vara rökfritt, djurfritt och god ventilation. En stödsökande kvinna med funktionsnedsättning är i första hand kvinna och våldsutsatt – det är där fokuset ska vara, betonar Kerstin Kristensen.

Ladda ner en längre checklista och rapporten Otillgängliga kvinnojourer – sant eller falskt? www.dubbeltutsatt.se